Idag har vi haft den här lilla donnan på besök. Lilla Meia ♥
Vi tog en liten promis, en lunch på pizzerian och sedan gick vi och hämtade River. Vi tog en chansning och hämtade honom utan bil. Vi har ju ingen syskonvagn, så jag måste alltid ta bilen för att lämna och hämta honom. Känns ganska surt då det bara tar en 5, högst 10 minuter att gå, men det är alldeles för lång väg för River att gå, enligt honom, plus att det är en stor bilväg emellan så utan koppel vill jag inte ha River lös där =) Meeeeen, tror på tusan… Han gick hela vägen hem utan gnäll eller problem. Men sen gick han lös gånger hundra här hemma istället, så strax innan 16 kastade jag honom i säng. Jag struntar i om han blir superpigg och vaken halva natten, en timme får han sova nu. Jag förstår att det händer mycket i den lilla kroppen. Trots och en lillasyster som helt plötsligt ska komma och ”ta över” mamma, men hjälp vilket beetende det är nu. Jag skäms aldrig för att säga att jag blir galen, för det blir jag verkligen.. GALEN! Det tar på krafterna att bråka hela dagarna. Nästan så man känner sig lite ledsen faktiskt. Hjälp, hjälp, hjälp.. låt det här extrema vara en övergående fas, vilket det antagligen är, såklart!
Pust.. Så näää, en timme i säng för han och ett pretty little liars avsnitt för mamman så orkar vi kanske några timmar till.
