Självklart så fick man en liten present när mamma kom hem igen.. & vad skitit golvet ser ut på alla bilder haha.
Åh, fy tusan.. Jag tror jag behöver ta vårat hus och flytta det till en annan stad, eller iofs så borde vi köpa ett nytt hus. Jag kommer bli GALEN! Jag har tidigare tyckt att det varit skönt att vi inte har så mycket här hemma som förknippas med Elliot. Det finns inga kläder som han använt eller leksaker han lekt med om ni förstår. Därför inte så mycket som påminner om det och gör det jobbigt att vara hemma. Jag har helt fel, det är precis så det är.. Att allt påminner om honom. I Stockholm så pratade vi massor om honom och det som hänt, då är allt helt kontrollerat och jag kan prata om det med kontroll.. sen kommer jag hem och pang så är det på botten och jag kan inte ens stå upp utan att bryta ihop och gråta.. Det är här alla känslor finns och det är här han har funnits i min mage.. Dumma jävla sorg.. Varför finns det ingen medicin mot detta??..
Åh, jag vet inte vad jag ska säga, allt känns så futtigt på något sätt, och inget man säger kommer ju att ta bort sorgen. Den kommer att finnas där för alltid, men den kommer att bli mer hanterbar med tiden. Det har ju inte gått så lång tid än och livet kommer nog att vara en berg- och dalbana av känslor ett bra tag till.
Ett steg i taget, men kanske två eller tre bakåt ibland. Sån är sorgen, tills man helt plötslig inser att det går lättare att andas. <3
Jag önskar att det fanns en quick fix för dig, för er.. I så fall skulle jag ge dig den med detsamma.
Jag har inga råd att komma med, alla ord känns bleka för det finns inget att säga. Alla har upplevt sorg på ett eller annat sätt och sorg går inte att mäta men det ni går igenom går inte att föreställa sig. När jag som är en främlig läser här så känner jag helt ärligt smärta, det gör ont i mig och ofta tänker jag då: hur ont gör det inte då för dem (?) Den tanken är alldeles för hemsk för att ens tänka helt ut..
Men jag vet att du kommer fixa det här, på ett eller annat sätt, jag hoppas och tror att du har många människor runtomkring dig som du kan prata med när du vill. Jag tror att det är viktigt, ibland kanske man inte behöver prata heller, utan bara ha någon där som håller en hand på ens axel.
En dag i taget, en stund i taget, små små steg hoppas jag kommer att lära dig att leva med det här, kanske inte acceptera att det blev som det blev, att ni förlorade eran fina lilla Elliot (för vad är meningen med det?) men på något sätt lära er att leva utan honom på den här platsen i livet.
Kram <3
Skönt att du fått komma bort litegranna. Kramar
kramar!
Nu blir jag ju nyfiken, vad är det i paketet? 🙂