Mandy – Mamma & änglamamma

Vecka 33

Puuh, har precis överlevt värsta nattningen någonsin. Halvt ihjäl slagen utan att överdriva av trots och liknande. Samtidigt som man bara längtar efter bebisen så önskar man även att tiden ska gå sakta så att Rivers hemska trots kanske hinner ge sig lite. Just nu vet jag inte hur det skulle gå om jag hade två att se till.. Jag googlar ju ofta efter tips och när jag läser om det här med barn som slåss, bits och nyps så får jag bara ett tips.. Att inte slå tillbaka.. Haha, kanon.. Ska försöka att undvika det då =) 
 
 
Och idag gick vi som sagt in i vecka 33. Jag trodde jag var i vecka 35 haha. Noll koll. 80 % av graviditeten har nu gått och det känns sjukt mycket. Händer inte så mycket nu. Allt är som vanligt, som det varit de senaste veckorna. Märker inte av att magen växer nånting, utan mest att den hela tiden ändrar form. Ena dagen spetsig, enda dagen rund. Annars så är bebisen jätte lugn, som under hela graviditeten. Får sammandragningar och ont om jag går mer än 2 meter, så jag längtar tills det blir normalt. Dock så har jag sluppit andningsvårigheterna när jag ligger ner denna gång, hittills iallafall. Med River kunde jag inte ligga ner de sista 10 veckorna, men det beror nog på att denna bebis redan sjunkit ner och ligger lågt.. Imorgon ska vi säga hej via ultraljud igen.. 
Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats