Min lilla skitunge.
Min son är inte ens 14 månader och man känner sig redan som världens tjatigaste och tråkigaste morsa. 90 % av det jag säger till River under en dag är ”nej”, ”ajjabajja” och ”fy River, inte göra så”. Enligt River som gärna kastar sig på backen och dunkar huvudet i golvet så får han inte göra ett skit här hemma. Jag har lärt mig så tydligt att River vet vad som är fel av det han gör och jag har därför även lärt mig att ignorera han när han gör sakerna, så länge det inte är nå farliga saker som att springa i soffan och sedan kasta sig över kanten eller att stoppa fingrarna i eluttagen, såklart!
När han t.ex kastar ner fotoramarna för 150e gången, dom som står på vår låga byrå här i vardagsrummet så kollar jag bort. Det har sån mycket tydligare effekt än ett ”nej”. Han vet att han inte får kasta dom i golvet och skriker själv ”aj aj aj” när han gör det. Därför gör han det också en extra gång. Säger jag nej så åker dom ännu hårdare i golvet för som sagt, han gör det bara för han vet att det är fel. Tittar jag däremot åt ett annat håll och låtsas om att inte se honom så slutar han direkt. Det är ju inge roligt att göra bus när ingen ser. Återigen så är vi där när man nästan inte förstår hur klok och smart en 1 åring kan vara. Ibland känns som nästa klyftigare och smartare än en själv. Iallafall är det så här hemma 🙂
Hur gör ni med era små och alla bus? Säger ni också ”nej, nej, nej” halva dagarna? Kram ♥
Nej men 🙂 tack så himlans mycket! vad glad jag blev när jag kikade in här på morgonen och såg din kommentar!
Kram!
Vilken söt blogg!
Är själv moster till en 2,5 åring och han blir extremt mammig när någon säger till honom
Känner igen de där haha!
Ordet nej är väldigt uttjatat här hemma 😛
Å som du säger, de e inte alls lika kul å göra saker man inte får ifall inte någon kollar 🙂
Här är det också ganska mycket nej och ajaj. Känns skittråkigt men man måste ju lära dem. Maya är mest jobbig med maten nu, har totalvägrat att bli matad i tre veckor ungefär och har inte riktigt motoriken till att använda sked. Det blir j*vligt mycket kladd men förr eller senare lär hon sig väl. Det gäller bara att ha tålamod och det är inte alltid det lättaste.
Benjamin är exakt likadan! Säger man nej eller ajaj till Benjamin så kan han även försöka bitas . Men gör han något han inte får så säger jag nej och då kollar han på mig och ibland funkar det att säga bra Benjamin vad duktig du var nu som lyssnade då klappar han händerna och går därifrån men gör han om det så ignorerar jag
Jag förstår vad du menar. Har just fått dottern att sova efter en jobbig kväll full med gråt, allt för att hon inte vill bajsa. Det är SÅÅÅ jobbigt! Allt hänger på om hon gör det eller inte. Så fort det är gjort är hon superglad och vill äta och sova bra, men när det är såna här kvällar vill hon ingenting, bara klättra upp på mig och gråta. Annars förösker jag tänka på att inte säga "nej" så mycket. Iallafall när jag har ork att vara pedagoisk och när jag hinner tänka=) Jag försöker kommamed ett annat förslag på nåt hon kan göra istället, eller avleda med nånting. Men när det är farliga saker, såklart att jag säger NEJ.
Hihi, du är inte ensam! Här hemma använder vi ordet nej eller ajaj mer än något annat. Men jag gör som du – ignorerar. Så länge det inte handlar om något skadligt. 🙂
åhh du är verkligen inte ensam om att känna dig som en tjat morsa ! Jag tycker att det är det enda jag gör här hemma nu mera. Sen William kom så har Linus upptäckt att man får mer uppmärksamhet om man risar och busar, Att det är en arg mamma som ber honom klättra ner från data stolen och stänga vitrinskåpet spelar ingen roll, då får han ju synas en stund i alla fall.
åh va söt!!
Åh så är du inte ensam om att ha det, nej är det ordet som används mest här hemma, speciellt till vår trotsiga blivande 3 åring.
O ja, känner igen mig så väl:) Nu fyller lillan 3 år i sommar, så det har ju lugnat sig lite. Men det var inte längesen man var i det stadiet då man sa inget annat än nej till henne.
Det är allt samma här, nej och ajaj dag in och dag ut men dom är ju verkligen på allt som dom inte ska vara på hehe och man måste ju säga ifrån :).
Känner man lätt igen sig när man var yngre. 😛
Mina föräldrar fick hålla koll på mig & mina 3 syskon.
Men jag hade gjort samma sak med att säga så om jag hade en dotter eller son. 🙂