Mandy – Mamma & änglamamma

Gud som min kropp lurade mig igår. Jag hade värkar i några timmar igår. Eller värkar är väl kanske fel ord för dom var inte direkt smärtsamma men det spände som tusan. Jag klockade dom till 3-4 minuter emellan och jag ställde in mig på att åka dom där 5 milen till förlossningen igen. Vi hade precis varit där på ett möte där vi pratat om förlossningen och dom sa ju till mig att komma direkt ifall det sätter igång eftersom det har gått så fort dom andra gångerna. Vi svängde in på sibylla, jag åt det största jag hittade för att få i mig något snabbt och sen hämtade vi River, åkte hem och bakade en tårta eftersom jag skulle fylla år mitt i allt också hihi, och sen så bara dog det. Ingenting! Ha. Nu trodde jag väl aldrig att det var på riktigt utan bara anade att det kanske ville komma igång, men vi blev ju en erfarenhet rikare iallafall, att kroppen kan luras länge innan den drar igång. Med pojkarna har jag inte känt ett skiiit förrän jag varit på förlossningen, så det var ju ändå roligt att se att kroppen kan själv också =)

 Nu har jag precis lämnat av en leksugen River på dagis och själv ska jag släcka ner och försöka sova lite. Kl 3 klev jag upp idag. Det blir ju bara värre och värre det här =) Kikade på serier och filmer tills de andra vaknade. Hur spännande och sorgligt var inte senaste sons och anarchy?? Jag kan inte väääänta en vecka på nästa avsnitt!!

Nej, nu måste jag försöka sova. Känner mig som ett vandrade lik.