Mandy – Mamma & änglamamma

Nu börjar det bli ganska långtråkigt att gå hemma med en sjuk liten killen. Han är iallafall piggare nu bara att han fortfarande är alldeles för förkyld för att vara på t.ex dagis. Jag är rastlös och känner mig som en vandrade flodhäst efter en vecka hemma. Saknar att komma ut och saknar att simma! Blir massa sånt igen så fort vi är i form igen. Det ska bli härligt..

Förövrigt så är det ju den 10e idag. Nio månader sedan Elliot gick bort. Jag vet inte varför just den här dagen känns lite extra tung men det kan bero på att det  är lite speciellt det här med att ha varit i magen nio månader, och nu utanför i nio månader. Tyvärr på helt fel sida utanför ♥♥
En tjej på en gravidgrupp som jag är med i på facebook skrev till mig idag att ”Sorgen blir aldrig mindre, men glädjen kan bli större”. Det är verkligen så sant.  Jag kämpar inte längre för att få sorgen att göra mindre ont, utan att hitta nya sätt till att känna glädje. Det är svårare än det låter. Man försöker hitta en balans mellan det livet som ibland känns meningslöst tack vare att jag måste leva utan honom och det i livet som jag glädjer mig åt, t.ex River och lillasyster i magen. Saknar så att det gör ont gör jag iallafall, varje sekund, varje dag. ♥♥