Mandy – Mamma & änglamamma

Godmorgon lördag! ♥
Och den 10e är här igen. Ytterligare en månadsdag är här. Det känns som att dom kommer hela tiden. Hur kan en sån kort tid som 7 månader kännas som 7 år.  Och varje månad när den 10e infaller sig så påminns man lite extra. Den 10e kommer nog alltid väcka mer känslor än någon annan dag.

Jag kan inte låta bli att tänka hur vår 7 månaders son skulle vara här hemma nu. Skulle han vara lika full i fart som sin bror i den åldern och krypa och springa längst möblerna för fullt?! Skulle han tycka att mat var ganska ointressant om det inte kom ifrån mammas bröst? Skulle han gilla bilar precis som River och nästan trilla ur vagnen så fort en körde förbi? Eller skulle han vara helt tvärtom?. Det är det som gör mest ont i det hela. Att vi aldrig fick lära känna honom, eller att River aldrig fick växa upp med sin lillebror.

Och till något annat, men som ändå har med Elliot att göra. TACK, TACK, TACK återigen för alla mail jag har fått. Det är helt otroligt att folk fortfarande tar sig tid att skriva några snälla ord, att ni berättar era liknande historier eller skickar fina tavlor och liknande som ni har gjort till Elliot ♥ Jag håller den här bloggen så kär och inte minst alla människor jag lärt känna i bloggvärlden. Tyvärr är jag dålig på att svara då jag inte riktigt vet vad jag ska svara, men jag har läst allt hundra gånger om och är som sagt väldigt tacksam ♥