Det här är den största anledningen till att jag tog upp bloggen igen. Jag ville så gärna få denna tiden av mitt liv dokumenterad och få dela med mig av den här resan i mer text, och mer som än dagbok än vad jag gör på min instagram t.ex.
När jag förlorade min son så saknade jag böcker att läsa, andra i samma situation att finna tröst i. På något vis så hjälpte det verkligen att känna att andra upplevt samma smärta och ändå överlevt. Jag ville så gärna bidra med något till detta -enligt mig problem- och eftersom jag tog mig igenom sorgen genom att skriva så blev det tillslut boken ”Trisomi 18 – Så vände du upp och ner på hela min värld” som snart kommer att släppas på vulkanmedia och andra bokhandlare på nätet ♥
Innan jag slutade blogga, och precis efter att jag hade förlorat Elliot så delade jag med mig av mycket texter om hela Elliot-resan. Det var ju början på min bok. Jag har sedan pysslat med den här boken i över 2 år. Skrivit ner hela min resa. Genom chock, sorg och livet efteråt. Jag är så stolt över detta även om jag tycker att det är ganska läskigt att släppa den. Det är liksom den mest personliga delen av mig, och den mörkaste. Jag vet inte vad jag är rädd för, kanske för att någon ska dömma mig på ett negativt plan. Jag vet inte. Det finns egentligen ingenting att vara rädd eller nervös över. Det här har varit min dröm sedan jag var liten, det har alltid varit det som har varit mest attraktivt för mig, nämligen att skriva. Nu ska jag bara njuta, när det väl är klart och även hoppas på att någon vill köpa min bok, annars vore det lite jobbigt =) Men som sagt.. det här är verkligen en dröm och jag är så glad för att jag får chansen att släppa den här boken. Boken om när jag förlorade det allra käraste jag har. Min Elliot ♥
Såhär ser provexet ut. Perfektionisten i mig var inte helt nöjd med innerhållet så nu ska jag ändra det sista innan boken går i tryck. Jag hojtar såklart när den finns ute på marknaden! ♥
