Godmorgon! ♥
Sveriges dag idag. Idag har det även gått ett halvår sedan vi var på ultraljud för kontrollera moderkakan, för att sedan upptäcka de första av Elliots missbildningar. Ett halvt år är en ganska lång tid, en tid som nu känns både lång och väldig kort. Tänk hur livet bara över en dag kan stanna till helt, men trots det fortsätta. För mig är det fortfarande som en suddig resa där jag knappt förstått vad som hänt de senaste 6 månaderna. Undra om man någonsin gör det? Jag tror ej det.. Det tog en dag för hela livet att stanna, det tar nog hela livet att få det på normal rullning igen. Min älskade bebis ♥
Den här magbilden tog jag dagen innan. I 32 fulla veckor.
Nej, nu ska jag roa min stora kille som dagen till ära har feber. Hög sådan också, men det märks ju inte.. ungen med superkrafterna!
Kram på er så länge ♥
Åh! <3
❤Kramar❤
Skönt att höra något, det har varit så tyst här ett tag. Stor kram