Vilken stressig morgon det blev här hemma. River slog sig rejält i en liten olycka, ville sitta länge och mysa men vi var ju tvungen att slita oss för att stress till dagis. Och jag ville verkligen inte lämna honom idag. Jag var så full med dåligt samvete efter att ha varit surmorsa igår. När jag håller på att kollapsa av trötthet så ska det inte mycket bus till för att man ska vilja gräva ner sig, och även om jag alltid har tålamod när det gäller River, speciellt om vi är själva så brister det ibland bara.. Kunde inte sova inatt, utan ville bara att han skulle vakna så jag kunde säga förlåt och försöka förklara varför mamma är så trött och sur just nu, men hur lätt är det? ..
Nu är han iallafall nöjd och lämnad på dagis. Jag och pyret som har en cirkus utan dess like inne i magen intar nu vilposition.. Åkte förbi affären påvägen hem och köpte en panpizza för att slippa laga lunch.. Spar varje minut till vila för att orka vara en bra mamma till prinsen utanför magen.. Det jobbiga med att vänta en nr 2 är absolut inte själva graviditeten, utan att hinna med den lilla älskling man redan har utanför magen och att sköta ett hem samtidigt. Tur att det är en sån kort period av våra liv och att det snart är över.. Och vi är så tacksama över att man annars är frisk och glad. ♥
Ja det är sån "gravidmudd" som man kan dra upp över magen, men jag har den alltid dubbelvikt så dom sitter som vanliga brallor, galet sköna! 🙂
Åh känner igen mig. Sådär dåligt samvete får jag med ibland och har också önskat på kvällarna att E ska vakna så jag får bära in honom till oss och mysa <3
Å vad jag känner igen mig i det du skriver… den där känlsan av dåligt samvete mot barnet utanför magen. Är verkligen en enorm skillnad mellan att vänta första och andra barnet!
Massa styrkekramar
Åh vad jag känner igen den där känslan av dåligt samvete, man mår så dåligt.