Bieber..

Åh, tårarna brinner nästan bakom ögonen. Jag skulle ta lite bilder nyss och medan jag vänder mig bort så rasar stativet ihop och kameran med objektivet först åker kraaasch ner i backen. Åååååh, oturen förföljer mig lite känner jag. Tur i oturen så var det bara mitt 18-55 objektiv så det kunde ju ha varit värre. Nu var det ”bara”  själva zoomen, så det går säkert att fixa. Och jag som precis hade bytt från mitt andra objektiv. Puuuh.

Såhär ser svartvita jag ut idag iallafall.. Reda för att snart rulla mot huvudstaden och globen.

Som sagt så ska vi snart rulla mot globen där jag och min lillebror ikväll ska se Bieber. Jag minnsn är jag bokade biljetterna i början på februari och hur svart hela livet var då. Jag minns hur jag tänket att ”när jag sitter där i globen så har det gått ytterligare 2, nästa 3 månader efter Elliots bortgång. Jag hoppas att livet är lite ljusare då”. Och visst är det så. Visst är livet mindre svart just nu och betydligt lättare att ta sig igenom. Jag skriver kanske inte så mycket om Elliot som jag kanske hade velat men jag har valt att lägga den delen i min bok, så att det inte blir kaka på kaka. Trots det så får jag ibland känslan över att folk tror att man tar sig vidare lätt, bara för att man kanske inte ältar i det .Så är det inte. Livet rullar på, dagarna och veckorna blir lättare och lättare men jag lever hela tiden med sorgen alldeles under huden. Jag har helt klart lärt mig att hantera sorgen, men jag kommer aldrig acceptera att jag är tvungen att bära på den.  Däremot är jag jätte stolt över mig själv och oss och hur vi faktiskt klarat av det här och att vi kommer att komma vidare trots hur förändrat allt är. You never know how strong you are until being strong is the only choice you have. Det är sanningens ord det.

Nej, nu ska jag njuta av den här dagen och hoppas på en bra spelning ikväll. 

♥