Mandy – Mamma & änglamamma

Först vill jag tacka för alla gratulationer ♥ Det är verkligen helt fantastiskt att hon äntligen är här nu. De sista veckorna av graviditeten höll verkligen på att ta kål på mig, men pang så är det liksom över och man har henne i famnen. Det trodde man aldrig skulle ske när dagarna var som värst. Jag är så tacksam över att hon kom ut lika smidigt och snabbt som sina bröder och att allt har gått bra. Jag ska berätta mer om själva förlossningen, precis som jag gjort om River och Elliots förlossning men det får bli senare… Nu ska jag bara njuta av min lilla flicka och sedan kommer jag säkert komma tillbaka till bloggen när vardagen är tillbaka igen =)

Nu har vi iallafall firat vår första jul ihop, vi och Thyra. Jag var lite stressad över att hon eventuellt skulle komma på julafton och att jag skulle missa julen med River. Det hade varit jätte tråkigt att behöva göra det. Nu klarade vi oss ifrån det och har nu firat i två dagar. Det har också varit skönt att Thyra kom såhär innan jul och blev världens bästa julklapp. Jag har gruvat mig så för den här julen, första julen utan Elliot. Han skulle ha varit 11 månader nu och kanske sprungit runt här hemma, spanat efter tomten och öppnat klappar. Alla sånna här högtider kommer alltid innebära ett stort tomrum här hemma. Min enda önskan hade varit att få fira och vara tillsammans med alla mina barn, men det är tyvärr en önskan som aldrig kommer att bli uppfylld och saknade efter honom har blivit ännu större sedan Thyra kom. Jag begriper inte hur jag gjorde när jag klarade av att lämna honom där på sjukhuset och veta att det var slutet. Det är ännu mer obegripligt nu när jag ligger här med min tredje nyfödda och inte kan föreställa mig hur det skulle vara att behöva lämna henne. Jag är så tacksam för det två barn jag har vid min sida, men jag kommer också alltid att sakna det barn jag mist. Speciellt vid dessa högtider ♥