Mandy – Mamma & änglamamma

 

Blev sovmorgon för mamman idag. Så välbehövligt. Ju närmare vi kommer januari och pyrets beräknade födsel så blir jag mer och mer nervös.. Just för nätternas skull.. River var aldrig vaken på natten, inte ens som nyfödd. Utan han hade dygnrytm från dag 1 och nu 20 månader senare så har vi fortfarande inte varit vaken sådär på riktigt en enda natt. Däremot så är River fortfarande duktig på att böka på nätterna och speciellt om han sover med oss. Visst finns det nätterna när han sover hela nätterna och kommer och väcker mig på morgonen, men nätterna när han kommer in tidigt till oss är fler. Då kommer han med sin vällingflaska och ställer sig vid min sängkant och pekar mot köket. Vi brukar alltid gå och göra välling då, även om jag tror det är en dålig vana, men med tanke på att han redan är vaken, så är det ett smidig sätt att få honom att somna om. Efter det så vill han ligga hos oss. Han skulle säkert somna om i sin säng, om vi satt bredvid men när man är trött så tar man ju alltid det enklaste alternativet, att låta honom sova på min arm. Där sover han som bäst, men jag som sämst. Det hade verkligen suttit fint om River kunde börja sova felfritt och vi inte behövde vakna till 1-100 gånger varje natt av hans bök eller gnälliga uppvak, även om dom som sagt snabbt går över, så stör dom ju sömnen. Och det jag är mest orolig över är ju att River är så beroende av att sova på min arm (även det en dålig vana bara) och hur ska han reagera när han kanske inte har möjlighet till det när lillebror har kommit, mamma måste ju kanske sova med lillebror för att amma honom.. Jag vill ju inte att han ska känna sig ersatt eller liknande och jag hoppas att det ska ge sig och han ska börja sova felfritt, även om jag gav upp hoppet om det för sisådär 1 år och stressar inte upp mig över det längre. Vi får se hur det blir helt enkelt. Vi vänjer väl oss vi det nya snart också, och kanske sover River mer själv när möjligheten till mammas arm inte finns, hur hemskt det än känns..