Mandy – Mamma & änglamamma

Godmorgon! ♥
Här startar vi dagen med en liten bild på en Elliot mage i höstas.  OCH en litet förtydligande från min sida..

Många av er följer ju mig på instagram och såg när jag publicerade en kommentar från bloggen där. Personen i fråga skrev något om att den blev besviken över hur jag skrev om Down syndrom och skulle därför sluta läsa. Jag vet inte alls vem personen var då mailadressen som den angav inte finns i bruk och det vet jag för att jag försökte maila personen i fråga för att förklara mig och säga att den missuppfattat allt. Jag vet iofs inte vad personen menade med kommentaren men jag antar att den menade att jag såg ner på DS  som att det vore något bedrövligt. Det är det väl, kan jag tycka. DS är inget jag önskar mitt barn, man önskar ju att sitt barn ska vara fullt friskt. Men det var inte just DS jag såg ner på, om man kan säga så. Utan jag önskar inte mitt barn någon form av sjukdom eller inte ens en allergi. Ett friskt barn vill man ha och så är det ju bara.

Det är bara det att jag tar illa upp när folk läser min text som om jag såg ner på i detta fall just DS. Det gör jag såklart inte. Det jag menade i min text var att när jag innan Elliot hade hört talas om kromosonfel, så har det varit DS jag har hört talas om. Jag visste inte att det fanns värre varianter som trisomi 18, och därför, när vi fick veta att Elliot troligtvis hade en kromosonskada så bad vi till gud att det ”bara” skulle vara DS, och även om det inte är så bara så hade Elliot iallafall överlevt om diagnosen hade varit DS. Jag hoppas ni förstår hur jag menar.. Jag har precis fått ett barn som var så utvecklingsstört att han inte kunde överleva, så det sista jag gör är att se ner på människor med utvecklingstörning, tvärtom.. Efter det här så brinner jag väl för ”ämnet” mer än någonsin..