Då var vi hemma igen efter en lång dag. Idag har vi varit på sjukhuset och sagt hejdå till vår älskade Elliot.
Det var tufft, riktigt tufft att behöva se honom ligga där, kall och alldeles underbar. Vi fick göra iordning hans kista idag och bädda ner honom i den. Alla föräldrars mardröm och det var fruktansvärt, men när jag sedan åkte därifrån kände jag ett lugn i kroppen. Jag fick verkligen ett jätte bra avsked med honom. Jag åkte därifrån med sorg och smärta men inte den där ångesten jag hade sist vi lämnade sjukhuset. Då mådde jag fruktansvärt dålig och kände inte alls att avskedet var bra. Det kände jag idag. Jag fick pussa på honom, hålla honom i min famn länge, tala om för honom att jag älskar honom mest av allt och framför allt ”hejdå min älskling. Mamma kommer sakna dig föralltid”.. Jag lever i den här mardrömmen fortfarande men jag känner mig glad, om man kan använda sig av det ordet sånna här gånger över vårt avsked idag. Nu är ju det riktiga avskedet i form av begravningen kvar, men detta var vår sista möta med kramar och närhet. Sen känns det såklart fruktansvärt när man tänker på att idag var sista gången jag någonsin får se honom, hålla i honom och pussa hans lena fina kinder men jag försöker att inte tänka så, utan istället glädja mig åt stunden med honom som jag njöt av. Vårt sista möte. Nu ligger han fint nerbäddat tillsammans med sina nallar, en bild på oss tre som älskar honom mest av allt och fina filtar. Vi hade köpt dubbla nallar så att vi kunde spara en av dom.. Den nallen kommer föralltid att betyda mer än mest för oss. ♥
VIlket fint avsked ni fick <3
Tårarna bara forsar ner .. Det gör så ont att läsa! Men är iallafall glad över att ni fick säga Hej Då ordentligt ♥ Kram till er!
Stackars er, precis som du säger så måste de vara det värsta tänkbara för en förälder. Jag har ju två barn själv och kan inte föreställa mig den smärtan! 🙁 skönt att ändå få ett fint avsked även om det är fruktansvärt!
Vad fint ni gjort för honom. Det glädjer mig så att ni fick säga hejdå och hålla i honom och att det kändes bra. Jag tror att det är jättebra att ni köpte dubbla nallar. Stor kram
Jag känner inte dig men det gör så ont i mig att läsa vad ni går igenom, det borde inte få hända.. Alla föräldrars mardröm. Jag önskar att det fanns något som man kunde säga eller göra för att lindra smärtan men det är omöjligt.
Det glädjer mig att du kunde känna glädje vid avskedet av Elliot. Du är stark, ni är starka och det finns ett hopp om att du en dag kommer att lära dig att leva med den här mardrömmen.
Fina Amanda, all styrka till er! Jag tänker på er ofta, speciellt på dig som burit lilla Elliot i magen så länge och så blir det så här… Det är så fruktansvärt. Allt har sin tid, låt det ta tid, den tid som du/ni behöver.
En tanke hos mig är att man inte ska arbeta sig igenom sorgen, det är inget man ska ta sig igenom utan man lär sig med tiden att leva med det på något underligt sätt. Tillsammans så hoppas jag att ni blir starkare! Sorgen kommer finnas där som ett ärr, som då och då rivs upp. Just nu handlar det nog mest om att acceptera/förstå vad som hänt i era liv (kan jag tänka mig). Det var bara en tanke som jag delade med mig av, ingen sanning..
All styrka och kärlek till er!
Jag kan knappt föreställa mig hur de måste vara att säga hejdå innan man knappt fått säga hej. Jag hoppas ni mår bättre snart och finner tröst och ork i varandra.
Ta hand om dig/er
<3 <3 <3<3 <3 <3
Usch så jobbigt att läsa 🙁 Tårarna rinner, kan inte förstå hur orättvist livet kan va. Massa styrkekramar till er
Så fint det låter. Skönt att höra att du känner dig ok ändå med tanke på omständigheterna. Njut av minnet av Elliot och din fina River som sprudlar ❤
Vad skönt att höra, det låter som en jättegin stund! Det personliga avskedet på sjukhusets kapell är något av det värsta, men samtidigt bästa, som jag vsrit med om.. Det mest rofyllda jag har varit med om. Har också sån ångest över allt med mamma, men det kändes bättre efter att vi varit där och sett henne en gång till. Det såg så rofyllt ut och det gjorde så jävla mycket för mig. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan det, det är en viktig och framför allt nyttig del att gå igenom och det har hjälpt mig i min sorg. Det känns skönt att höra att det verkar hjälpa er också. Kom ihåg att gråta, jävlar vad jobbigt det är när man får gråtattackerna och när ångesten ligger och gnager, men det är lite lättare efteråt. Glöm inte heller att man får skratta och roa sig, jag behövde verkligen det, men det kändes så jävla fel och dumt ibland.. Men man måste göra det. Tro mig, ni kommer att acceptera det inom sin tid, men tomheten och saknaden kommer alltid vara lika stor. Tänker så himla mycket på er! Kram <3
Skönt att ni fick ett fint avsked